Rebecka Ljungberg

Ännu en dag i skolan. Ännu en "terapi" lektion. Inte för att det inte är bra, det är det verkligen och i våran klass behövs det, men det är bara det att killarna har fått helt fel uppfattning. De tror/ tycker att vi tjejer är lögnare och bara försöker att sätta dit dom (var av viskandet i korridorerna, blickarna och de sarkastiska ursäkterna från vissa).
De har fortfarande inte förstått hur jäkla dåligt vi tjejer har mått, och hur dåligt vissa fortfarande mår.
Antingen så är de dummare än de verkar eller så är de inne på fasen "förnekelse".
Det bästa skulle vara om alla i klassen satte sig ner i en ring, så att alla kan se varandra, och pratar ut om allt som har hänt. Varför de helt plötsligt gått över gränsen, om de inte redan hade gjort det innan.
Ibland orkar man bara inte sitta i klassrummet och titta ner i bänken för att man är rädd för de kommentarer som man ska få om man kan, eller inte kan, svaret och försöker att få hjälp.
Det är hemskt, oavsett om killarna förnekar det eller inte, hur alla mår i klassen. Inte bara tjejerna, utan även vissa killar.

Så tänk på det nästa gång du öppnar munnen utan att ha tänkt till.