Rebecka Ljungberg

Idag var jag hem till Axel och Patricia och sa Hej hej och försvann in i mig själv igen.
Bella och jag satt och kollade på alla, och jaa... vi bara satt där.
Ingen pratade med oss. Ingen försökte. Vi försökte. Eller lite i alla fall.
Men sedan så gick vi hem igen.

Och jag börjar må dåligt. Igen.
Hålet i bröstet blir större och jag kan inte andas för han tog så mycket plats men nu är han borta.
Och allt går för fort. Jag hinner inte ens smälta hälften; gillar du henne eller ska jag stå och skrika vid ditt att du ska välja mig? Eller har du redan valt, vilket du än väljer är det fel. Eller borde jag skriva att du borde välja henne? För jag är inte värd dig och du är inte värd mig.
Jag borde sluta bry mig om dig men det kan jag inte. Det går inte och jag hatar det, jag hatar dig och jag hatar alla. Gud vad jag hatar.
Det borde finnas en ogilla knapp på facebook och jag skulle använda den varje gång jag loggar in.

Får jag ens ha kvar dig som min vän? Var vi ens vänner från början? Eller jo det var vi. Du minns väl den gången du rörde vid mitt hår? Sprang ifatt oss på stan? Jag vill bara radera allt från mitt minne.

Inget pepp här så
ha det bra
för det har
inte
jag