my universe will never be the same, I'm glad you came
Nu har första veckan gått, och jag är helt slut i huvudet.
Det beror dels på skolarbetet (jag menar, alla språken flyter samman ibland, och att sluta så sent varje dag är tröttsamt), men det är mest all drama.
Drama, drama, drama.
Överallt.
Och alla som fortsätter med sina liv och jag som står där som ett fån och ler och tänker att "Det är såhär det kommer att vara resten av mitt liv, jag står utanför och kollar in".
Jag känner nu att det är helt omöjligt att komma in på Oxford eller Cambridge, men det är fortfarande mitt mål! Ändå säger Sandra (som är jättesmart) att hon måste kämpa för att komma in; vad måste då inte jag göra?
Och jag måste ha pengar dit, och hur tusan ska jag få det? Vi bor inte precis i en storstad, det finns liksom inga jobb här.
Imorgon är det i alla fall Granny Goes Street här i Falun, dit jag ska med mina vänner; vilket kommer att bli roligt!
Nu måste jag sova, annars kommer jag att vara död imorgon, och det vill jag inte vara. Jag vill leva.
Kommentarer
Trackback
